Tomas Andersson Wij med en arsenal av gitarrer. Naket, avskalat, vemodigt och bara s� bra. Det �r s� jag �r van att se honom upptr�da. Tv� g�nger p� Kulturhuset. Det var k�rlek vid f�rsta ton n�r jag h�rde honom f�r f�rsta g�ngen. Det var i Krstine Kyrka. TAW hans gitarrer gjorde sig i kyrkorummet.
Den h�r g�ngen hade han med sig ett band. Det blir en annan Tomas Andersson Wij. Det till och med sv�nger om den annars lite stela, l�gm�lda mannen i kostym. Men han finns d�r, mannen med bara sina gitarren som alltid beh�ver justeras mellan l�tarna. Bandet tar en paus och Tomas leverar ensam med sin gitarr. Mellansnacket �r roligt och riktigt bra. Inte lika nerv�st som tidigare.
Sj�lv �r jag stel. Och har ont. Ett nacksp�rr kom smygande i tisdags. Eftersom jag sp�nner musklerna i v�nster axel har jag f�tt ont �ven d�r. Ingen aikido i kv�ll. Min Personliga Tr�nare flaggade f�r backtr�ning i helgen. Om v�dret inte �r allt f�r d�ligt.
F�r �vrigt �r han en oerh�rt trevlig snubbe.
”Min personliga tr�nare”?
Oh well.
Och VAR �r dina arkiv???
Hittade dom…he he he…
Godmorgon Sandra, inte vaknat riktigt �nnu? ;)
Listar ju till och med konstiga inl�gg fr�n de sista sj�lvande dagarna av 90-talet.
Personlig Tr�nare (PT) �r en titel jag givit en tr�ningstokig kompis som jag tycker ska pusha mig att tr�na inf�r Vasaloppet.
vaknat?
fel p� din klocka – det h�r skrev jag nu i eftermiddags…
Ja, du m�ste varit s�mndrucken om du inte hittade mitt arkiv.