TV is Broken

Of course, not more than ten minutes later, the movie is once again interrupted by a round of commercials. “Why did they stop the movie again?” Beatrix, asks. She just does not understand why one would want to watch anything this way. It’s boring and frustrating.

I then do what I should have simply done in the first place. I hook up the iPad to the free hotel wifi and hand it to her. She fires up the Netflix app, chooses a show, and she is happy.

This, she gets. This makes sense.

I kväll tittade sambon på en dokumentär på SVT Play. Dottern (åtta månader) har några klipp på Youtube hon älskar. Tvn som jag är uppväxt med är på väg att dö.

Dopningen på väg mot svenskt rekord

Antalet dopingavstängda idrottsutövare är på väg mot svensk rekordnivå. Just finns 62 namn på Riksidrottsförbundets dopinglista.

– Det finns inga frizoner i Idrottssverige längre. Inget förbund kan svära sig fritt, säger Tommy Forsgren.

Men är det verkligen någon som trott att svenska idrottare inte fuskar? Känns lite som att svenskt kött är det absolut bästa i hela världen och kött från andra länder är skit. Det var ett tag sedan vi hade en folkligt känd idrottare som blev ertappat (Ludmila Engquist 2001) men det bli inte förvånad när det händer.

Är du en Babblare eller Slipare?

Fredrik Wass gör en intressant spaning när han kategoriserar två huvudtyper i den digitala närvaron, och kanske framförallt på den mediala arenan.

Babblaren:

Babblaren skapar ett ständigt flöde av inlägg, statusuppdateringar, bilduppladdningar, livesändningar, krönikor, artiklar, diskussioner och allmänt jox kring sig. Det är inte fråga om att stänga av eller sätta på knappen. Flödet är konstant och blir som en digital upptrampad stig bakom Babblaren.

Sliparen:

Det här är en typ av persona som är ganska svårtillgänglig och sällan visar en privat sida för fler än vänner och bekanta. Sliparen finns väl representerad i sociala medier men de flesta uppdateringar är dels genomtänkta och (you guessed it) slipade. Sociala medier är framförallt en arena för professionellt utbyte och diskussioner om branschhändelser eller nyheter, absolut inte en plats där privata problem eller andra mer personliga saker diskuteras eller nämns.

Jag känner dock inte igen mig i någon av beskrivningarna men jag kan peka på fler personer än de som Fredrik visar på.

Vad är jag då? Jag slänger inte ofta ur mig något ogenomtänkt. Det är inte ett ständigt flöde men jag är inte återhållsam med personliga saker och min närvaro på nätet handlar inte mycket om mitt professionella liv. Jag är den Sporadiske: saker händer då och då, ibland intensivt och för att gå in i tystnad. Privat, personligt och professionellt blandas.

Glittrande Hongkong i regnet

As the rest of us run for cover in rainy or snowy weather, French photographer Christophe Jacrot deliberately goes out in the storm. “I see these elements as a fabulous ground for photography,” he says, ”an under-used visual universe with a strong evocative power, and with a richness of subtle lights. This universe escapes most of us, since we are too occupied getting undercover. Man becomes a ghostly silhouette wandering and obeying the hazards of rain or of snow.”

Snygga bilder från ett regnig Hongkong. Klicka – titta – njut!

Melodifestivalen

Vi är på väg till Göteborg. Vi ska gå på genrepet för melodifestivalens andra deltävling. Tydligen lite av en tradition i min sambos familj att gå genrepet om spektaklet angör Göteborg. Jag ser mer fram emot spelningen med Tomas Andersson Wij om några veckor.

Jag hoppas vi får vifta med ballonger även om det inte är direktsändningen.

Where the wild things are..

Nä, livet fuckar oss män på ett sätt som är nästan slående elakt. För många män är det ännu värre. Hos dem där hårsäckarna på huvudet sviker och går på semester (på obestämd tid) men öppnar små aggroproduktiva filialer i näsan och öronen istället. Mina hårsäckar släpper inte ens taget om territoriet i norr. Man skulle kunna säga att min kropp är som en liten jävla biotop för sällsynta hårtyper. Fy fan. Men jag ska väl vara glad så länge jag inte är luden på ryggen i alla fall. Eller i handflatorna.

Mike på Bloggfrossa skriver om ångesten att köpa en näshårstrimmer.

När man lägger upp en nästrimmer på bandet så finns det inte minsta chans i helvetet att kassamänniskan inte drar en slutsats. Det är inte så att en sådan produkt bara passerar obemärkt. ”Nämen, här har vi en kille som ska hem och fälla träd. I sin näsa”. Den här killen är alltså ett stort jävla näshårsäckel.

Nej, din RIKTIGA mamma!

Roger skriver bra om vardagsrasism.

Visst, det kanske går att helt integreras och tappa sin egen kultur. Det är enkelt. Vi kan väl fundera på det nästa gång vi besöker spanska solkusten. När man hör folk gapa efter svenska köttbullar, svenska tidningar och svenskt kaffe. Vi kan fundera på det när svenskarna struntar i att fira jul och midsommar när de är utomlands. Vi kan fundera på det när våra mest framgångsrika näringslivstoppar knappt hjälpligt kan uttrycka sig på engelska. Jag menar ett språk är ju så jävla enkelt att lära sig. Hur svårt ska det vara? Om man måste för ett jobb så lär man sig väl ett språk?

(via Nikke)