Så får du saker gjort – eller konsten att göra 100 saker för att 10 ska bli bra

Fredrik Wass om att få saker gjorda och att våga göra saker som blir sämre för att göra de bättre ännu bättre:

Nu ska jag berätta om en konstig grej. Rutiner, ramar och schemaläggning skapar framåtrörelse, spontanitet och kreativitet. Så är det i alla fall för mig. Kanske för dig också?

[..]

Det som däremot fungerar, och detta baserar jag på 25 års kamp mot lättja och lathet, är att skapa en ram för att uppnå det jag vill. Finns det dessutom inskrivet i kalendern är det ännu bättre. En extern beställare eller uppdragsgivare gör det ytterligare mer troligt att jag kommer att få saker gjort.

[..]

Om vi leker med tanken att 10 procent av den output du skapar håller högsta nivå – något du är riktigt nöjd med, så kommer du i faktiska tal skapa fler saker på den höga nivån ju fler saker du gör generellt.

Om du skriver 100 inlägg och 10 av dem håller bra klass så blir det fler bra inlägg skrivna än om du skriver 10 inlägg och bara 1 blir bra. Trots att procentsatsen är densamma. Och om du schemalägger de 100 inläggen och levererar dessa till en extern uppdragsgivare. Ja, då snackar vi riktigt stor chans till genomförande av stordåd.

Man kan dra slutsatsen att jag ska våga skriva oftare för att få ut några riktigt bra inlägg. Men vi håller oss i från den ett tag till.

True Detective: Night Country

Fjärde säsongen av True Detective med namnet Night Country (trailer) får höga betyg i de recensioner jag har sett. Förutom Kjell Häglund som säger att den är en massiv besvikelse och ger den 2/5 i betyg. DN däremot skickar in 5/5.

Helena Lindblad för DN.se:

Fjärde omgången av ”True detective” (inspelad på Island) checkar av en rad högaktuella ämnen som miljöförstöring, gruvexploatering och våldsutsatt ursprungsbefolkning. Men det blir aldrig programmatiskt på bekostnad av spänning eller stämning. Det kvinnligt kodade berättandet märks i varje detalj, från det stora intrigmakeriet till en fin vardagsrealistisk blick på hur kylan påverkar allt från heminredning till jobbmiljöer – som en ruffig krabbfabrik där bara kvinnor jobbar – de otympliga vinterkläderna och folks sätt att röra sig trögt ute.

Kjell Häglund på TVdags:

Men den initiala vardagsrealismen visar sig vara ytspackel. I stället är det inslagen av övernaturlighet som är bärande i serien. Och när ett spöke dansar runt i polarsnön för att peka ut de försvunna mordoffren överträds gränsen för ofrivillig komik, varifrån löjet bara fortsätter växa efterhand som serien förlorar ingångsvärdena av familjerelationer och socialrealism.

Jonna Vanhatalo för Moviezine:

Sammanfattningsvis är ”Night Country” en grymt spännande, men också tankeväckande serie. Den vågar rota runt i ett bottenlöst nationellt trauma, som speglas i enskilda livsöden som verkligen griper tag i en. Det har gått nästan fem år sedan den senaste fristående säsongen – men det här har verkligen varit värt att vänta på.

Jag är förvirrad. Från att ha varit riktigt pepp på nya säsongen till att fundera på om jag ska se något annat i stället.

Vinnare i arkitekttävlingen för Hamnpiren

3D-rendering av hur nya Hamnpiren i Jönköping skulle kunna se ut.
Ett möte mellan stad, sjö och strand. Vinnarteamet bakom förslaget är Vilhelm Lauritzen Arkitekter, Sted, Beek Arkitekter, HallemarHejderlind och Göran Cars.

Nu är vinnaren presenterad i arkitekttävlingen för Hamnpiren i Jönköping.

Förslaget är identitetsskapande och blir unikt för Jönköping då det är skräddarsytt för mötet mellan Jönköpings stadsliv och Vätterns väldiga vattenrum och krafter. Förslaget visar på en detaljrikedom i både arkitektoniska idéer och utförande som tack vare presentationen gör det en – kelt att leva sig in i hur de olika platserna kan komma att upplevas.

På kommunens hemsida kan man läsa förslaget i sin helhet och juryutlåtandet. Det ska bli spännande och följa arbete med Hamnpiren. Det är rejält tråkigt där nu och restaurangerna känns mer som turistfällor än kärlek till mat och dryck. Hoppas det inte blir en lika infekterad debatt som det varit kring badhuset utan att Jönköpings-borna tycket det är värt pengarna att göra något vackert av Hamnpiren framöver.

På SVT.se finns en intervju med Jönköpings stadsarkitekt.

Blir filmer verkligen längre?

Matt Birchler har tagit ut statistik från Letterboxd för att se om filmer blivit längre, vilket är en känsla många – inklusive jag – har.

I found movies in the 1980s had the shortest average runtime of just 1 hour and 53 minutes, and the 2020s have had the longest average, a full 17 minutes (15%) longer.

No matter how you cut the data though, this data shows movies have indeed gotten longer.

Inlägget innehåller innehåller skärningar av datan på många sätt. Filmer som är över två timmar långa har ökat sedan 70-talet och utgör nu 2/3 av alla filmer.

[..] the number of films over the 2 hour mark have consistently increased, to the point nearly 2/3 movies in the data in each of the last two decades are 2 hours or more.

 

Om att lata sig och inte göra någonting

Sanna Lund har skrivit en bloggpost om att lata sig ofta. I förebyggande syfte. Eller, om man vill använda ett ”finare” uttryck; att planera in tid för återhämtning.

Jag älskar att bara lata mig, men jag får än idag kämpa för att göra det med gott samvete. Samhället har länge uppfostrat oss att vara allt annat än lata. Att hålla på och lata sig stup i kvarten anses vara en dålig egenskap.

Visst känns det igen. Att göra ingenting är inget vidare. Om du inte ligger i solstolen. Är det någonting som som är accepterat i Sverige är det att sola. Jag avskyr att sola. Däremot gillar jag att ligga och gubbvila i soffan på altanen. Med lätt dåligt samvete över att jag inte klipper gräset.

Jag är inne i en intensiv period just nu. Jag är med i två styrelser vilka båda sammanfaller och kulminerar i en aktivitet till helgen. Men det fungerar, det är positiv energi och stress. Men det går för att korthuset ska falla. Om någon inte klaffar, om det går grus i något maskineri spiller det lätt över och det blir negativ stress istället. När tankarna på jobbet tar sig in i fritiden, eller tvärt om. Då är det viktigt att ha återhämtning. Att välja bort saker för att varva ner.

Hos Sanna kan du läsa hur hon gör. Det är intressant. Passa också på att läsa vad Fredrik skriver i samma ämne.

I finished work on Friday with a sore throat and a general feeling of illness in my body, and so I did almost exactly nothing all evening. Is it not nice how unimportant things just fall away when you compare them to doing nothing in order to get well sooner?

 

När din röst rymmer hemifrån

Din dotter ringer från semestern och säger med panik i rösten att hon och hennes kompis har problem med en betalning. Snälla, du behöver Swisha kompisen så att de kan betala för hotellrummet. Vad gör du? Tryggast är att lägga på och ringa upp din dotter. Hur mycket det än låter som Sofia så kanske det inte alls är det.

Per Axbom skriver om hur det räcker med 60 sekunder av din röst för att göra en trovärdig kopia. Länkar till mamman som fick samtal från vad hon trodde var sin kidnappade dotter men i själva verket var en AI av hennes röst. Han tar också upp det positiva som kan finnas med tekniken, som att någon som har förlorat sin röst pga sjukdom fortfarande kan använda den, digitaliserad, för att kommunicera. Han avslutar med den etiska biten av att göra nya låter med avlidna artister eller att din mormor är rösten till Siri.

Tänkvärt. Ta gärna några minuter och läs När din röst rummer hemifrån.

iMessage API hade varit trevligt

Michael Tsai:

I wish there were an actual iMessage API so that third parties could work around the bugs and limitations of Apple’s Messages app.

Microsoft har nu stöd för iMessage på Windows via deras Phone Link. Begränsande i det att gruppmeddelande och bilder inte stöds.

Det vore trevligt med ett API till iMessage. Då skulle vi kunna få väldigt trevliga klienter från tredje part på alla plattformar. Precis som vi kan välja vilken app vi vill skicka mejl med.