Texter

Varje gång hedersmord hamnar på löpsedlarna känns det som att häxjakten på blattarna börjar. De är barbariska jävlar och att vi har gränserna öppna är ett mysterium. Visst är det avskyvärt, inte kan någon säga annat, men var finns upprördheten när en blekfet svensk man spöar på sin kvinna för att hon varit otrogen eller …

Fortsätt läsa ”Hedersmord – även ett svenskt kulturarv?”

Det sved i huden där tårarna runnit för bara några minuter sedan. Jag drog med handen över ansiktet och försökte lugna andningen. Känslorna virvlade inom mig och jag försökte med all kraft förmå mig att fånga ilskan. Bygga upp en avsky, ett hat för att hantera det. Men jag skönk ihop. Snorig, snyftande och matt. …

Fortsätt läsa ”Sveket”

Under veckor hade jag visualiserat loppet i huvudet under träningspassen. Starten, målgången, aborrebacken. Positiva bilder som sporrat under sega, tråkiga, roliga och utmanande träningspass. Mental uppladdning inför årets satsning.

En vecka kvar. Inte ens det. Fem dagar. På lördag är det dags krama ur allt ur musklerna och försöka göra en rekordtid på Lidingöloppet. I dag börjar uppladdningen – både mentalt och fysiskt.

Jag ska träna tills jag spyr och benen kroknar. Det känns så när jag tittar på mitt träningsprogram Mattias mejlade över i går. I snitt fyra löppass i veckan och två styrkepass. I går, när det är kallt, regnigt och fredag, känns det som att jag var nöjd min min oregelbundna humörsanpassade träning.

Jag är trött, seg och rastlös. Timmarna framför datorn sliter även om de inspirerar. Kroppen skriker efter rörelse. Lungorna efter luft. Hjärnan efter möjligheten att få koppla bort. Av. Sortera och starta om.

– Du pratar aldrig om din pappa. Vi låg nakna. Hon på mage och jag på sidan, vänd mot henne. Mitt hand smekte över hennes rumpa. Hennes hud reagerade vid beröringen. Gåshud. Jag log. Precis där rumpan mötte ryggen fanns två små gropar i hennes hud. En på varje sida av ryggraden. Mina fingrar stannade …

Fortsätt läsa ”Nyckeln till det inre”

Jag flyter omkring och allt är blått omkring mig. Fiskarna är vackra och revet fritt från miljöförstöringar och fullt av liv. Jag svävar. Tyngdlös. En fridfull känsla i kroppen. Jag ler. Plötsligt sjunker jag. Det blir kallare, mörkare och ekande ensamt. Försöker komma upp men fortsätter hjälplöst neråt. Och jag är naken.

Det är 15 dagar kvar till Midnattsloppet och jag känner mig i sämre form är än på mycket längre. Det är sega ben och motivationen att träna är lika sällsynt som soliga dagar.

Det är bara att inse att mina tre veckor av ledighet kommer att regna bort. Jag går omkring i mjukisbyxor och längtar efter sol, bad, träning och öl.