Texter

– Du pratar aldrig om din pappa. Vi låg nakna. Hon på mage och jag på sidan, vänd mot henne. Mitt hand smekte över hennes rumpa. Hennes hud reagerade vid beröringen. Gåshud. Jag log. Precis där rumpan mötte ryggen fanns två små gropar i hennes hud. En på varje sida av ryggraden. Mina fingrar stannade …

Fortsätt läsa ”Nyckeln till det inre”

Jag flyter omkring och allt är blått omkring mig. Fiskarna är vackra och revet fritt från miljöförstöringar och fullt av liv. Jag svävar. Tyngdlös. En fridfull känsla i kroppen. Jag ler. Plötsligt sjunker jag. Det blir kallare, mörkare och ekande ensamt. Försöker komma upp men fortsätter hjälplöst neråt. Och jag är naken.

Det är 15 dagar kvar till Midnattsloppet och jag känner mig i sämre form är än på mycket längre. Det är sega ben och motivationen att träna är lika sällsynt som soliga dagar.

Det är bara att inse att mina tre veckor av ledighet kommer att regna bort. Jag går omkring i mjukisbyxor och längtar efter sol, bad, träning och öl.

Jag känner mig levande igen. Aptiten är på väg tillbaka (har förlorat 3,5 kilo), febern och huvudvärken har börjat lägga sig. Halsen är fortfarande rejält svullen – och äcklig – men jag lyckas nu förmå mig till att svälja istället för att konstant spotta ut all saliv.

Mamma har inte riktigt kunna släppa att jag inte minns midsommar från min barndom. Hon tog upp det några dagar efter att jag skrev om det. Och i dag, på söndagsmiddagen, frågade hon mina bröder om deras midsommarminnen.

I början av 2000-talet när jag började skriva sammansatta meningar med nonsens om mig själv hade jag ingen aning om någon läste. Blogg var inte ord och varken kommentarer eller statistik var tillgängligt. Men nu kan jag se er och komminucera med er. Och då kommer också nyfikenheten – vilka är ni?

Fyfan vad jag hatade när det var simning på idrotten i plugget. Bassängen var stor, kall, djup och hemskt. Personalen såg ut som om de skulle bara skulle skratta rått och låta mig drunka om jag fick panik på den – i mitt tyckte – dödliga expidition att ta sig från ena kortsidan till den …

Fortsätt läsa ”Klordoftande minnen”

Antalet gånger jag besöker min pappas grav på ett år kan räknas på ena handen. Med några fingrar borta. Nej, jag har inte dåligt samvete för det. Minnen, som poppar upp då och då, bär jag med mig. Överallt. Mamma skäms för att ogräset hade tagit över, så vi var där och planterade om för …

Fortsätt läsa ”Begravda midsommarminnen”

Sitter i min nya fotölj. Känns som den upptar hela inre hallen framför spisen. Men den är underbar att sitta i. Eller ligga. Hittade den på Ikeas fyndavdelning. Halva priset. Hade jag haft barn skulle den vara en given att läsa sagor i. Eller för hunden att ligga i om jag hade skämt bort en …

Fortsätt läsa ”Omstart”