Morfar var ytterst nära att kalla med träningsfreak, men ändrade formulering i sista stund. ”Du ska inte träna hjäl dig”, säger mamma uppmanande. ”Nu har han tränat färdig”, sa hon efter Vätternrundan till de som var samlade runt bordet. I dag fick jag höra att min moster tycker att jag ser för smal ut. Gränsen till undernärd.
Jag får helt enkelt börja lyfta lite vikter och lägga på mig ett par kilo. Så de slipper oroa sig. För äter gör jag. Och träna ska jag fortsätta med. Det är nog det de inte riktigt har greppat. Att det har blivit en del av min livsstil. Att jag mår bra av det.
Hantlarna ligger och dammar hemma. Prövade dem förra veckan och fick en skön träningsvärk. Till gymmet vågar jag mig inte. Man måste vara biffig, ha tatueringar och linne för att passa in.
Eller?