Fejktriathlet i spinningskor

Jag öppnar min träningsdagbok och inser att det inte finns några ursäkter. Att en och en halv vecka försvann i ett snortöcken må vara okej, men både före och efter det har träningen varit sporadisk. Mer vilo- än träningsdagar.

Samtidigt har jag hela sommaren figurerat i pressen som triathlet: Jönköpings-Posten två gånger och Smålandsidrottens tidning en gång. Till det har jag inte kört en endaste liten triathlontävling i år. Ingen tävling alls för den delen.

Jag är en fejktriathlet.

Det ska bli ändring (hur många gånger kan det sägas utan att vattnas ut) och det är fullt fokus på att få ihop fyra pass i veckan fram till december. Simningen, min älskade simning, har fått stryka på foten på grund av familjelogistiken. Det är faktiskt fler än jag som vill träna i familjen. Istället har jag för första gången satt mig på en spinningcykel.

Minst två gånger i veckan är det tänkt att jag, tillsammans med brorsan, ska svettas bland andra på Friskis & Svettis. Det kommer inte göra mig till en fantastisk cyklist, men jag kommer att bli bra mycket bättre. Varva med två löppass och träningsveckan ser inte längre hopplös ut.

2013 är året för halva ironmandistansen. Året då jag återigen blir livsstilstriathlet.