Jag känner mig levande igen. Aptiten är på väg tillbaka (har förlorat 3,5 kilo), febern och huvudvärken har börjat lägga sig. Halsen är fortfarande rejält svullen – och äcklig – men jag lyckas nu förmå mig till att svälja istället för att konstant spotta ut all saliv.
Jag sov bort hela onsdagen, vilket är inte är så konstigt när febern gjorde sin toppnotering på 39,5 grader och ögonen var känsliga för minsta ljus. Irriterande var alla som hade något omänskligt behov av att ringa hela tiden. Minns att jag väste något åt någon stackare. sen stängde jag av telefonen.
I går tog jag mig ut och gick i femton minuter. Kände att jag behövde se människor och få luft. Att bara gå ner till bilen och lägga i nya parkeringspengar (hantverkare ockuperar min parkeringsplats på gården) var tidigare ett projekt. Jag måste sett ut som jag hade världens baksmälla. Håret på sniskan, kisande, illaluktande och knappt upprätt.
På måndag är det ett samtal till vårdcentralen. Måste ha en penicillinkur om det är en fet bakteriehärd i halsen. Här ska det bekämpas med varje medel tillgängligt, även om Landstinget i Jönköping hävdar att penicillin inte hjälper. Och ett sjukintyg till arbetsgivaren behövs också om jag inte ska gå till jobbet och smitta nästa vecka.
Dessutom vill jag återgå till träning. Så snart som möjligt. Livet är ganska trist utan.
Jag är tuff i vanliga fall, men sjuka är det som får t o m mig på ett strålande destruktivt humör där allt kretsar kring stackars mig och hur synd det är om just mig, just då. Jag kan ringa till ma flera gånger om dagen (frivilligt) för att gnälla. Bara det.
Det borde vara allas rättighet (om de vill) att ha någon som omtänktsamt baddar den febriga pannan där man ligger. Pratar med en öm röst för att hålla sällskap. Häller upp lite nyponsoppa och bäddar rent i sängen.
Jag får ge mig ut på jakt helt enkelt
Det tycker jag. Om än inte en desperat sådan. Här är det oroliga samtal från mamma som kommer närmast baddandet, även om jag ignorerar mestadels. Men sann och ömm moderskärlek.
– Äter du något? Du dricker väl? Det är viktigt.
Låter segt att vara däckad mitt i sommaren! Glöm nu inte att dricka mycket vatten och så kamomillte för magen, myntate för huvudet, fläderte för att svettas lite extra… ;-)
Just den veckan jag var sjuk var det vädret behagligt. Nu, när jag är friskt, är det ett oändligt strilande av regn. Känslan av att vara sjuk är liksom kvar då jag fortsätter att titta på pratshower och MacGyver på TV.