Jag har sträckt mig. På baksidan. Inte i röven, utan precis där vaden fäster i knävecket. Kände lite när jag sprang i söndags, och värre blev det i går när jag var ute och gick.
I dag liksom haltar jag fram. Jag får ta det lungt med barnen i dojon i kväll. Låta min blick jaga skräck i dem så de är lugna. Yeah, right.
Funderar på att fylla på bloggen med träningsreflektioner. En träningsdagbok helt enkelt. Men det kanske bara blir klottrigt.
Träningsdagbok är bra! Ger oss andra dåligt samvete och kanske en kick där bak att röra oss lika mycket.
Träning är av ondo!
Då ska jag låta er läsa om mina försök till en hälsosam livsstil och rekordförsök i spåren.