Ingenting kommer ut. Handlingsförlamningen börjar irritera nu. Och den blir värre. Huvudet är fullt av idéer; för lägenheten, för jobbet och för bloggen. Men ingenting kommer ut.
Och jag sover fler nätter i soffan än i sängen.
I morgon ska jag springa. Njuta av varje steg. Av varje andetag. I tajts. Kommer bli underbart. Sen ska jag sova som ett tryggt barn.
I sängen.