In du går här blek och naken – ut du kommer pigg och vaken

Att springa ut, naken, och rulla sig i snön är skönare än det låter. Och ser ut. Varm och rykande direkt från bastun. Det känns inte kallt, ingen chock. Bara skönt. Belöningen väntar där inne; het bastu och kall öl. Värt varenda sekund. Jag har aldrig sett mig själv som en bastubadare och förvånar mig lite att jag uppskattar det så mycket nu.

Söndagar var alltid bastudag hemma hos oss när jag växte upp. Och tedag. Ingen i vår familj är tedrickare, men av någon anledning skulle det vara te till kvällsmaten på söndagar. Te och mammas hembakta bröd. Hon bakar sällan numera och det är bra, för varje gång jag äter hennes bröd, vill jag känna smaken av barndomsminnen. Det får inte bli vardagligt.

Mamma gick alltid ut först. Upp för att koka te. Kvar satt männen. Jag var inte så mycket man jämfört med storebror. Jag började alltid högst upp, men det räckte med en skopa vatten för att jag skulle hoppa till första parkett. Ett par skopor till och jag satt och tryckte på golvet.

Under den gångna helgen öste jag på skopa efter skopa i stugan i Sälen. Sista dagen krönte jag med att svalka mig i snön.

Kanske har jag blivit en riktig bastubadare.

Rubriken kommer från skylten på dörren till min barndoms bastu. Bilden är tagen av Thomas Wanhoff.

Ett svar på ”In du går här blek och naken – ut du kommer pigg och vaken”

Kommentarer är stängda.