För några månader sedan luktade morgonkylan av ett löfte om värme. Nu luktar den något annat, fast ljuset över takåsarna är nästan detsamma. Det luktar höst, det luktar yllekappa och stora halsdukar, baljor med te och tända ljus och tummade pocketböcker. Grova kängor som får liv i grälla lövhögar, mörkblåa morgonhimlar och röda fingertoppar.