Det har precis slutat regna. Marken är fuktig. Solen skiner mellan träden och fåglarna kvittrar. Ljudet när fötterna möter marken och den egna andhämtningen. Vitsipporna breder ut sig mellan träden. När vinden får extra kraft, skakas trädkronorna om och några vattendroppar träffar ansiktet. Luften är frisk. Dofterna intensiva.
Kroppen svarar. Uppförsbackarna känns platta. I nerförsbackarna flyger jag. Orkar hur mycket som helst. Hade det varit tävling hade jag vunnit – även om jag kommit sist.
Jag borde kanske sitta på cykelsadeln, men i dag var det underbart att springa.