Det kommer inte ut. Det jag vill berätta. Skriva om. Som släktträffen på ölhaket i torsdags. Jag, min morfar, min morbror och hans morbröder och deras barn. Drack öl och snackade strunt. Även om de hör dåligt och jag pratar för fort.
Jag har en cool morfar.
Skrivkramp? Eller ingen lust. Bara känslor av olust. Inför mycket. Och denna smärta i nacken ner på ryggen. Jag måste sluta sova i soffan. Eller köpa en ny.
Det är som ett vakum. Jag bara trampar och trampar. Vatten. Kommer ingenstans. Varken upp eller ner. Om jag nu måste ramla innan jag kan resa mig igen. Varför kan jag då inte få göra det rejält. Hårt. Buklandning. Och ta det därifrån.
Är jag för feg för att slå mig?
Troligen.
Lillebror!
Bara släpp taget och hoppa, rakt ut!
Hmmm med dina vältränade magmuskler kan det väl inte vara så farligt…eller..? Släpp för f-n så får du se vad som händer.