Längtan efter sömnen

Känner hur tröttheten är över mig. Tankarna spretar, huvudet känns segt. Ögonlocken blir tung och blunda känns som en befrielse. Överkroppen har lutat sig. Mot kuddarna. Där ligger jag, i en fosterlikande ställningen, och bara vill sova.

Hårt. Länge. Ljuvt.

Men jag vaknar till. En kropp är uppfläkt på ett obduktionsbord. Agenten som normalt är rakad har en mustach. En riktigt ful. Faller ner mot kuddarna igen. Kämpar mot känslan av att dra filten över mig och somna i soffan.

Hur skönt vore det inte. Bara somna där. Vakna runt tresnåret och inse att jeans inte funngerar bra som pyjamas. Somna om, utan byxor, och vakna förvirrad när klockan ringer. Sätta på TVn och se Steffo sitta och länga efter en cigarr och sprit i morgon-tv.

Tvätten. Visst fan. Tvätten. Två maskiner med blöta underkläder. Hem sent från jobbet, in med två maskiner så jag slipper gå utan underkläder. Jag måste upp. Tvätten.

Och nu sitter jag här. Klarvaken i sängen. Datorn är på. Tittar på ett avsnitt av Grey’s Anatomy och hoppas jag ska somna i från det.

Jag som var så trött. I soffan.

3 svar på ”Längtan efter sömnen”

  1. Oj, vad många gåger jag har gjort som du. Vet precis hur det känns.

    Fast jag är mest avundsjuk på att du får titta på Grey’s Anatomy. Skulle kunna gå två dagar utan mat bara för att få se ett avsnitt just nu. Det blir att ta igen det när jag kommer hem.

    Fint det.

  2. En period i mitt liv var det mer regel än undantag att jag sov i soffan. Märligt. Men just då behövde jag det antagligen.

    Grey’s ja. Har fått mig att nästan helt överge Gilmore Girls.

  3. Har nyss kommit tillbaka från en dag på havet med två gjorda dyk. Är helt slut. Nu hade det suttit fint att ha en soffa att luta sig på. Men icke. Soffor är en lyx som sällan är backpackers förunnat. Istället blir det våningssäng 25 minuters promenad härifrån. Tur att det inte är mer än 37 grader ute…

Kommentarer är stängda.