Jag spenderade eftermiddagen i ett konferensrum med många fönster men obefintligt med syre i luften. Kvavt. Med mig var en leverantör och två kollegor. De från IT-avdelning med uppdrag att ställa underliga frågor till killen som jag har för avsikt att göra en upphandling från. Det var då det slog mig; vad gör jag här?
Nog för att jag inte brinner för SQL-versioner och web parts men det var inte därför frågan till mig själv dök upp. Inte heller vad jag gjorde i ett rum utan luft när jag kunde vara ute och träna eller måla ansiktet i svenska färger inför matchen. Det var när jag plötsligt insåg att i projektet är det jag som är ”experten” på företaget. Beslut baseras på vad jag tycker. Det kommer över mig ibland. Herregud! Är – lilla jag – rätt person att ta det här beslutet?
– Christian, vad tycker du?
– Frågar ni mig? Skojar ni?
Det kan antagligen ses som osäkerhet eller kanske till och med som dålig självkänsla. Jag ser det som positivt. Det är inga dagliga funderingar. Att bli påmind om att jag har ansvar och har fått ett förtroende bygger upp. Att jag – förhoppningsvis – är bra på det jag gör.
Kommer liknande tankar hos Zlatan när han, tillsammans med de andra i landslaget, går ut till en kokande arena för att spela en nervös EM-premiär? Eller pappan i lekparken med andra föräldrar som håller knas på sina ungar?
Hur gick det här till? Lilla jag?