Det är konstigt. Varje gång jag ska följa med min storebror och köpa kläder till honom, lämnar jag klädbutik efter klädbutik med en kasse. Med kläder till mig.
Det händer en till två gånger om året och det är samma visa varje gång. Jag hittar mer kläder till mig än vad jag någonsin gör annars. Min storebror, vars klädintresse inte sträcker sig längre än att han inte går naken, är den bästa shoppingpolaren. Galet.
I brist på texter (jag har fått kritik för det) så bjuder jag på en modevisning från catwalken i mitt badrum. Skägget är ytterst tillfälligt och kommer att vara borta väldigt snart.
Den rutiga var riktigt snygg!
När jag kom hem, såg jag att jag hade en nästan likadan rutig skjorta. Men vad gör det att ha två – ingenting!
Känner igen det där. När jag ska handla julklappar går minst halva budgeten åt till mig själv.