Längtan efter att kunna ta av mössan på promenaden, knäppa upp jackan och kanske börja fundera på att byta vinterjackan mot en lättare, tunnare vårvariant lockar. Eller som jag ser det: slippa understället vid löpningen.
I barndomen var våren längtan efter att få ta fram cykeln. Den första cykelrundan var alltid den bästa, även om det var lite för kallt och allt grus inte var bortsopat. För visst var det alltid sol på första rundan i barndomen? Just därför kommer jag att köra första rundan på racern när vårsolen strålar. Men däremot kan grust gärna få vara borta.
Fajten med mamma det inte alls var nödvändigt med mössa och vantar är också en vårklassiker från barndomen och antagligen en fajt jag kommer att föra min dotter var det lider.
Visst hör det våren till att inte riktigt veta vilka kläder som funkar. I solen, i lä, är känns det som en sommar dag och medan det i skuggan blåser som om hösten helt plötsligt gjort entré. Det hade varit något: höst – vinter – höst igen.
Det är vårdagjämning i dag. Därför tycker jag att vi skiter både i vad metrologerna säger om våren, vad bondepraktikan säger och hur vädret defacto är ute. Vi bestämmer att i dag börjar våren.
Därför: ta fram din cykel och njut av en första cykeltur. Så fort solen tittar fram, leta fram en plats i skydd för vinden och ta av dig mössan och njut av strålarna. Gärna med en god kopp kaffe.
Och inga mer underställ.