Mekaniskt tangentbord

I våras köpte jag mig ett mekaniskt tangenbord till min arbetsplats hemma. Där har jag spenderat större delan av min arbetstid sedan COVID–19 och kände att jag behövde ett tangentbord om var skönare att skriva på än det som jag använde.

Tangentbordshistoria

Innan vi går in på tangentbordet jag köpte, låt oss göra en tillbakablick. Till mitt första tangentbord räknas nog skrivmaskinen som stod på mormor och morfars kontor i deras lilla utställning på A6 Center på 80-talet. Sedan dess har ett stort antal tangentbord passerat under mina fingerspetsar genom åren.

Jag skrev mycket på min elektriska skrivmaskin i 10-års åldern. Ja, jag hade en på ett skrivmaskinsbord hemma. Det var mest korta sportreferat från all bordtennis jag spelade som hamnade på A4-papper och sedan annonserades på toadörren. Det var när jag köpte en Commodore 128D, modellen med externt tangentbord, som skrivandet började på riktigt. Jag fick nämligen en skrivare också vilket gjorde att arbeten i skolan gick från handskrivet till datorskrivet. Det var nog en lika stor befrielse för mig som för lärarna. Tangentbordet på min C–128 hade dock en glappande U-tangent så det gällde att korrekturläsa ordentligt.

Ett annat tangentbord som jag minns med värme är Keytronics-tangentbord som jag hade hemma. Det hade något skönt över sig. Både var det gällde känslan i tangenterna och det lite dovare ljudet vid nedslag. Även med det hamrades många redovisningar och bokrecensioner till skolan.

Det ersattes av ett Microsoft Natural Keyboard Elite. Ett av de där ergonomiska tangentborden som dök upp på 90-talet. Jag hade ett sådant hemma och tyckte riktigt mycket om det. Så mycket att jag införskaffade mig uppföljaren på jobbet men blev ordentligt besviken då känslan var helt annorlunda.

De senaste 20–25 åren har jag använt Apples tangentbord av alla olika slag, då de kommer med datorer jag haft hemma eller på jobbet. Apples klassiska Apple Extended Keyboard II är ett av det mest älskade tangentborden från Apple med mekaniska Alp-switchar. De senaste åren har har det varit Apples vita tangentbord med aluminumchassi med en mycket låg profil. Jag har inte haft något emot dem, utan har tyckt att det har fungerat bra både på jobbet och hemma.

Mekansikt är skönare

Under hemmaarbetet så började jag få ont i fingrarna. Jag började fundera på om det berodde på att jag skrev på samma tangentbord hela tiden. På jobbet växlade jag mellan externt tangentbord och laptopens tangentbord. Kanske för att jag hemma blev sittande större delen av dagen i samma stol, där jag på kontoret flyttade mig mellan olika rum.

Jag lånade hem ett övergivet mekaniskt tangentbord från jobbet och började känna mig för. Det gick fort för fingrarna att vänja sig vid den längre slaglängdnen som är i ett meknaiskt tangentbord och det kändes mycket, mycket bättre. Det blev inte samma trötthet i fingrarna.

Ett makniskt tangentbord har, som namnet skvallrar om, mekaniska byter under varje tangent jämfört med ett membrantangentbord som har en gummilist under tangenterna som kortsluter ett kretskort. Den stora skillnanden märks i slaglängd och i ljudnivå. Och även i vikt och kvalitet.

Varmilo VA109Mac

Varmilo VA109Mac

Mitt val föll på ett bord från taiwanesiska Varmilo. Jag ville ha med en numeriskt del eftersom jag insett att jag sitter mycket i Excel och vill ha enklare att hacka in siffror. Jag önskade, helst, ett vitt tangentbord eftersom det passar bäst till min vita Magic Trackpad. Det jag hade hemma och testade från jobbet hade tysta, bruna MX-brytare, vilka jag uppskattade. Första valet var Varmilos VA109Mac. När ett demo-bord dök upp hos Maxgaming.se med bra rabatt var det ingenting att tveka på. Då hade jag tittat på Ewensons test av det mindre syskonet och tog hans ord för att det var ett riktigt bra och välbyggt tangentbord.

Nu har jag använt det, nästan, dagligen under ett halvår och måste säga att jag mycket nöjd. Till skillnad från Apples vita Magic Keyboard så drar det här inte åt sig smuts på samma sätt. Tangentnera ser fortfarande vita och nya ut utan att jag har behövt torka av det. Skrivkänslan är mycket bra och jag har svårt att få samma effetivetet när jag tillfälligt skriver på mitt Apple tangentbord under Teams-möten. Ja, det låter lite för mycket för att kunna ta antenckningar utan att sätta mikrofonen på mute.

Jag tycker inte några nackdelar med tangentbordet. Däremot så tycker jag att LED-belysningen är helt meningslös eftersom den lyser under tangenterna och bokstäverna inte är tansparenta vilket gör att inte ser tangenterna i mörkret. Det blir bara ett sken under tangenterna som skapar ett slags jobbigt motljus när du tittar ner på fingrarna. Således är alltid LED-belysning avstängd.

Ska du köpa mekansikt tangentbord till Mac kan jag varmt rekomendera det här. Och naturligtvis Apple Extended Keyboard II om du får tag på ett sådant med en adapter för att koppla in till moderna USB-portar.

Teknik med Ewenson testar kusinen VA88Mac

Det svenska spelundret

Dokumentärserie på SVT Play i fem delar om det svenska spelundret. Tar sin början i början av 80-talet med förbudet av spelhallar, Commodore 64 och rollspel. På väg mot dagens storsuccér passerar vi genom demo-scenen och landar tillslut i en framtidsspaning.

Jag saknar, rent egoistiskt, spelstudion Toca Boca som gjort spelen mina barn vuxit upp med.

Bli nostalgisk, imponerad och stolt.

Apple Child Safety Harms

Axbom går igenom riskerna de tre annonserade child saftey-funktionerna som Apple annonserade för några veckor sedan. En mycket bra genomgång av vad det är Apple gör och vad eventuella risker kan vara.

This is my overview of what is happening, attempting to address a lot of the confusion that is in no small part due to the way that Apple have chosen to announce this.

Knäatros

Ja, i stort sett alla inlägg taggade träning i den här bloggen handlar om att jag återigen ska börja träna. Tjatigt. Men det är så den här bloggen fungerar; som en tjatig uppmaing från mig själv – till mig själv – att träna lite mer än jag har gjort det senaste.

Förfallet den här gången började när jag tyckte att smittspridningen i höstas blev för stor att jag slutade gå på spinning. Istället var det bara löpning på schemat under november och december förra året. I januari fick jag covid och hade 17 dagar med feber. Efter det var jag rejält klantig när jag åkte snowrocket med ungarna på sportlovet. Det var inte bra för mitt opererade knä att göra det. Det svullnade upp, jag fick en baker cysta och hade rejält ont i ett par veckor. Sjukgymnasten sa att jag skulle avvakta, köra inflamationshämmande och hör av mig om svullnaden, eller smärtan, inte lade sig.

Nu var det några veckor sedan jag var hos sjukgymnasten som meddelade mig att att jag hade en tydlig atros. Det genom att läsa journalanteckningar som gjordes efter operationen och hur mitt knä såg ut samt min beskrivning av smärta och stelhet. Jag körde en kur med inflamationshämmande och kyla under en vecka. Svullnaden gick ner men den är inte alls borta.

Vägen framåt

Vägen framåt är träning, vilket är positivt. Den extra smärta som uppstår vi fysisk aktivitet ska försvinna inom 24 timmar. Då är nivån rätt. Just nu består träningen av promenader och spinning. Löpning är inte att tänka på vilket är en sorg. Löpning är mitt smör och bröd när det gäller träning. Skorna i hallen alltid redo för några kilometer på asfalt eller ett långpass i skogen. Min sjukgymnast tycker också att jag ska börja köra rejält med stryketräning för att bygga upp musklerna runt knät för avlastning. Jag avskyr styrketräning. Det finns också bra knäövningar att göra hemma. Jag gissar att det är de jag ska sätta igång med på allvar nu.

Växtvärk

8-åringen har växtvärk till och från och har haft det i några år. Det var rejält jobbigt i helgen. Hon vaknade, grät och somnade om med smärtstillande.

På morgonen, när jag väcker henne för en lässtund med morgonfika, innan vi går upp och äter frukost säger hon:

– Pappa! Efter varje natt när jag har haft växtvärk. Då går jag in på toaletten, ställer mig på pallen och ser om jag blivit så lång att jag kan se mig i spegeln.

– Ser du dig i spegeln?

– Nä, inte ännu.

Växtvärk kan förekomma i alla åldrar men är vanligast mellan tre och tio års ålder. Det är inte farligt, även om barnet ibland kan ha mycket ont.

1177.se

Första sleepover med typ-1 diabetes

Igår hade 10-åringen sin första sleepover. Tidigare har hon haft kompisar som har sovit över men denna gången var det hon som packade en väska med pyjamas, tandborste, druvsocker och kläder. Att ha typ–1 diabetes och sova över hos kompis ställer lite krav på kompisen föräldrar. Hon har tidigare varit där och lekt, ätit mat så vi har en rutin inarbetat när det gäller att hantera lågt blodsocker och ge insulin till mat.

Med installation av Dexcom Follow-app i deras telefon, så de får larmen och kan ge druvsocker om hon blir låg på natten, lämnade jag. Det kom lite sms under kvällen där vi räknade på chips och frukt. Sedan blev det en lugn natt med blodsocker mellan 4 och 8 hela natten tills det dök vid 05-snåret och hon fick druvsocker. De slapp ringa och väcka mig. Eller, väcka och väcka. Jag hade larmen påslagna min telefon här hemma också.

Det var en nöjd och glad dotter jag hämtade dagen efter.

”Pandemin får mig att ifrågasätta verkligheten”

Emanuel Karlsten i GP där han funderar på vad som händer efter pandmin.

Det är konstigt vad jag nu längtar efter. Saker jag tidigare haft så svårt för. Jag längtar efter översociala kollegor som pratar lite för länge om lite för ointressanta saker. Jag saknar nya intryck, att bli stoppad på stan av en ytligt bekant. Att klämma nya människors händer. Och resa! Sitta tätt inpå varandra i trånga kupéer, eller ta en bil och upptäcka världen utan att behöva tänka på vem eller vad jag belastar om jag blir sjuk. Jag längtar efter att vara vårdslös. Så som vardagen tidigare tillät.

Ja, det vi tidigare tyckte var jobbiga och störande saker är det vi längtar efter nu. Efter att jag tagit mig från sängen till datorn, från datorn till köket, från köket till soffan , från soffan till sängen i en oändlig loop saknar jag allt det andra.

Det är en nytt normaltillstånd som nu hägrar. Men det är inte säkert att det normala är samma normal som innan pandemin.

Det som diskuteras flitigast i mina cirklar är vad det nya normala innebär för jobbsituationen för oss som sitter vid en dator stora delar av arbetstiden. Hur mycket förväntas vi vara på kontor framöver? Vad innebär samarbete i projekt och kundmöten när vi kliver in i den post-pandemiska fasen.