12-åringens rum: Dörr och garderob

För två veckor sedan var snickaren här och satte in en ny dörr till rummet. Jag trodde jag hade en originaldörr kvar, men det visade sig att jag sparat en felhängd när jag rensade ur de dörrar som suttit på väggar som inte finns kvar.

Idag gjorde vi sista monteringen av garderoben med skjutdörrarna. Vi närmar oss, lite för sakta enligt 12-åringen, inflyttning.

PAX-garderob från Ikea med skjutdörrar varav en vit och en med spegel.

Blöt

Jag tog cykel till kontoret för första gången sedan augusti. Snöblandat regn började falla ner från himlen. Jag sitter här och längtar efter ett ombyte.

Uppdrag granskning: Hackaren

SVTs Uppdrag granskning:

Hackaren avlyssnar en bedragarliga och hör hur en äldre kvinna pressas hårt. Det handlar om minuter innan dina pengar försvinner säger bedragarna i ett försök att stressa kvinnan att signera en överföring på 200 000 kronor till ett ”säkerhetskonto”. Då plötsligt bryts samtalet.

Sådant här gör mig ledsen och förbannad. Inte att hackaren avlyssnar, byte samtalet och sedan skickar material till media och polisen. Utan bedragarna. Även om dessa äldre personer har blivit informerade av sina barn, barnbarn, banken själva och PRO-träffar så är det inte lätt när man fastnar i samtal med bedragare.

Bankerna behöver göra mer. Det behövs system för att äldre inte ska kunna signera överföringar på stora belopp utan att en utsedd ”god man” co-signerar. Annars är väl rekommendationen till dem att inte ha bank-id.

 

Hennes & Mauritz

10-åringen öppnar en present varpå jag blir totalt dissad av hennes storasyster.

Jag: Åh, ett presentkort på Hennes & Mauritz
12-åringen: Men varför säger du Hennes & Mauritz. Man säger HM.
Jag: För det heter så. Du är för ung för att veta det.
12-åringen: Alla normala säger HM. Mamma säger det. Mormor och morfar säger det. Alla, utan du. Sluta vara så konstig.

Apple Watch avskyr vilodagar

Fredrik skriver:

I have exercised for three consequtive days.

Rest is the exact right thing to do today.

But the Apple watch is unable to let up. It keeps track of streaks, always ready to inform me of that incomplete red ring.

Stupid watch.

Precis så.

Det här med att Apple Watch tre dagliga mål som inte alls tar hänsyn till helheten är störande. Dagligt stå-mål har jag ingenting att invända mot. Framför allt är det rörelseringen som jag tycker borde kunna ställas in på annat sätt. Om jag istället för ett dagligt kcal-mål har ett veckomål, behöver inte klockan stressa mig att stänga ringen varje dag. Den kan fokusera på att hjälpa mig att nå veckomålet. Då hade, som Fredrik påpekar, klockan inte brytt sig om att du tar en en vilodag då du bränt kalorier nog för fler dagar än som passerat.

Jag vet att Apple gillar enkelhet för användarna men här ser jag gärna att de inför en avancerad inställning för oss som vill ha hjälp, som struntar i streaks, och har träningspass som gör att kalorimålet blir både 200 och 300 procent en dag.

Gammalt blir nytt när Jönköpings-Posten flyttar redaktionen

Från SVT.se

I över 150 år har Jönköpings-Posten haft sina lokaler i korsningen av Skolgatan/Kapellgatan på Väster. Men efter sommaren kommer de lämna sina gamla lokaler och istället flytta in i Science Park Towers.

Lokaltidningen är en plats där många journalister är hela sitt yrkesliv. Det måste kännas att lämna dessa historiska lokaler även om det blir bättre i de nya lokalerna.

Knäförbannelsen fortsätter

Mitt knä har inte blivit bättre sedan sjukgymnasten sa att det var artros. Det har en ständig svullnad på ovansidan och det spelar ingen roll vilka antiinflammatoriska piller de ger mig. Det är återkommande bakercystor, stelhet, smärta och en krypande känsla i lårmuskeln. Samt instabiliteten p.g.a försämrad muskulatur.

I somras påbörjade jag träning med en ny sjukgymnast. Vi körde på i åtta veckor utan något vidare positivt resultat. Lite bättre förbindelse mellan lår och knä men i övrigt ingenting att glädjas över. Lite uppgiven bad han mig gå till vårdcentralen och får en bedömning med orden; “Det är nog dags för en kortisonspruta”.

Sjukgymnasten på vårdcentralen tyckte inte riktigt att knät ”beter sig som artros” men att noteringar från artroskopin från 2015, när de fixade till min menisk, säger att det är påverkan på brosket. Nåväl. I ett försök till framgång tog han bort styrketräningen för att minska svullnaden. Jag hade kvar tåhävningar, knästäckningar och knäextensioner. Samt en remiss till ortopeden för vidare bedömning.

Svullnaden minskade inte den här gången heller. Föga förvånande. Ett bit in på nya året fick jag träffa ortopeden som gjorde bedömning utifrån undersökning, anteckniingar från 2015 samt den belastningsröntgen jag gjort. Jag är för ung och bra för att få en ny knäled men att det inte kan lämnas som det här.

Hon initierade en tre-stegs-plan; nya, mer riktigade piller, mot artros för att se effekt på svullnad och smärta. En kortisonspruta och, som sista steg, en MR.

Efter sju veckor på pillren är det ingen skillnad i svullnaden. Mer ett bakslag i form av en bakercysta och mer smärta och stelhet utan att knät varit belastat.

Nu är det dags för steg två i planen. Att få en kortisonspruta på vårdcentralen. Har vi framgång ska svullnaden gå ner och jag kan få någon månad med rörlighet och möjlighet att träna upp musklerna runt knät ifnör att effekten från sprutan klingar av. Och då ska – förhoppningsvis – svullnaden, stelheten och smärtan inte komma tillbaka med samma kraft.

Jag önskar mig all lycka och välgång i detta.