Lika härligt pirrande som det är att se backarna när jag kommer till fjällen, lika trist känns det att lämna dem bakom mig när vi lämnar. En vecka går fort och vanan med sovmorgon, skidor, afterski, bastu och bara vara i underställ kommer fort. Hemlängtan är sällan stor på skidsemestern.
Det har varit rejält kallt så vi har inte stressat till backarna utan njutit av sovmorgon varje dag. Det har varit mörkt och tyst vilket gjort att jag känt mig utvilad varje morgon. Backarna har varit bra även om nedfarterna i Kläppen inte var lika roliga som de som Branäs levererade förra året. Det är i alla fall det spontana minnet från Branäs: roligare backar.
Dottern har åkt pulka och gillar det. Extra mycket om jag sladdar ordentligt. Det ska bli roligt när hon ska börja åka skidor. Vi skulle egentligen kunnat åka upp till Sälenfjällen i år eftersom hon ändå inte åker och vi inte riktig behöver all den barnservice som finns i Kläppen. Hon älskade dock lekrummet där hon lekte med tågbanan under hela afterskin varje dag.
Det är nog dags att köpa ett bar skidor och pjäxor, för det känns som att skidsemester kommer att vara ett stående inslag i vår familj, precis sön det var när jag växte upp.
Se upp i backen – annas får du tiotusen hål i nacken