Igår gick jag från semester till arbete. På en torsdag. Tanken med att jobba bara två dagar innan helg är, såklart, att behålla semesterkänslan och slippa känna mig totalt utarbetat när det blir helg.
Jag åkte ner till kontoret igår och även idag. Att ställa om från semester till arbete i huset, vid skrivbordet, hade varit alldeles för svårt. Rutinerna hemma har under fem veckor varit anpassade för semester. För att kunna upprätta arbetsrutiner hemma behövde jag först komma till kontoret och skaffa mig jobbkänsla för att sedan kunna ta med mig den till hemmakontoret. Dessutom är varmt ute igen och kontoret har AC.
Folkhälsomyndigheten fortsätter att anmoda oss, som har möjlighet, att fortsätta jobba hemifrån även under hösten. Det är ett klokt beslut i smittskyddshänsyn men det börjar tära på mig. Tära kanske är ett lite för starkt ord, men jag saknar mina kollegor. Både vi som team – och våra kunder – har vant oss vid att inte träffas och det har flutit på bra. Vi har träffats via Teams och har levererat. Men jag saknar den sociala interaktionen som finns när vi träffas i köttet så att säga. Att sitta mitt i smeten och höra teamet prata om hur saker bäst ska lösas. Även om vi sitter mycket framför våra datorer i tysthet även på kontoret finns det en annan puls där än det gör att sitta hemma.
Så, jag tänker att min höst kommer att bli en kombination av hemmakontoret och företagets kontor. Dels för att kunna upprätthålla jobbkänslan och att få träffa lite kollegor som också rör sig på kontoret till och från. Och så kanske det blir även när vi har detta coronavirus under någorlunda kontroll, en kombination av att sitta hemma och på kontoret.