Vad är så heligt med äktenskap?

Jag har gift mig. Det var vackert; tårar, glädje och tal. Alla var där. Mormor dansade och mamma höll tal. Oväntade saker händer tydligen på bröllop. Vi var vackra, unga, oförstörda. Naiva med framtidstro. I alla fall jag.

Ja. Det var en dröm, för många år sedan. Flickan jag drömde om var dock ytterst verklig och den enda som fått mig att tänka tanken. På riktigt.

Äktenskap.

Jag känner mig känslomässigt främmande för ordet i dag. Kan inte se mig själv i drömmen längre. Jag tittar på mitt vänstra ringfinger och försöker se. Nej, jag skulle inte passa i ring.

Läser att Göran Hägglund vill reservera ordet för när en man och kvinna väljer att gifta sig. Jag skakar på huvudet. Försöker förstå vad som är så heligt med ordet. Försöker förstå vad de är rädda för. Men jag förstår ingenting.

Men jag är varken i giftastankar eller talar i tungomål.

Delta i diskussionen

6 kommentarer

  1. nastanskildamannan: Jag skulle väl å ena sidan gärna sitta i soffan efter 14 år men då förvånat fråga: -Är du fortfarande här? Vad kul! Ska vi sätta igång lite nya projekt?

  2. Haha. Puh!

    Jag har iofs inte varit här inne på väääldigt länge, men jag blev lite chockad. Tänkte att här var det snabba puckar.

    Ska försöka uppdatera mig något om läget.

  3. Det var inte utan att jag hoppade till inne hos en köpstoppares sida där du kommenterat. Men på lite förvånat sätt. Mest för att du kontrade på ett skönt sätt, vilket jag kan hålla med om. Jag är av bägge åsikterna. :-)

    Det var ju kul att ha hittat hit. :-)

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.