Dimma

Hemsk vad du l�ter l�g. Vissa morgonar �r s�dana, svarade jag och f�rs�kte f� fram n�got slags skratt. Det ekande r�tt ih�ligt tror jag. Jag �r inte rolig att tas med p� morgonen. Tr�tt och hungrig �r jag grinig. Och otrevlig. Prata helst inte med mig, f�r d� m�ste jag be om urs�kt senare.

Men det �r inte det, det klassisk griniga morgonhum�ret. Dimman ligger t�t utanf�r f�nstret och mitt sinne. Det �r knappt s� jag ser fabriksbyggnaden p� andra sidan v�gen. P� samma s�tt har jag sv�rt att hitta, och fokusera, p� det positiva. Ser bara allt som �r fel. Letar nya fel. Tar ut olyckan i f�rskott.

Ena dagen h�g – andra dagen l�g.

Pratade med en god v�n i g�r. Hon �r h�g – p� k�rlek. Sprudlande glad. I varje mening, varje andetag. Utan bekymmer. Hennes gl�dje smittade av sig. Det kommer att bli en bra h�st. Det tror jag ocks�, svarade hon.

Dimman l�ttar lite. Konturerna blir skarpare. Ett leende smyger �ver l�pparna n�r jag plockar fram n�gra positiva tankar. Ska f�rs�ka somna med dem i kv�ll och ta n�gra gl�djeskutt i morgon.

Jag m�ste be min storebror om urs�kt. Han ringde tidigare. – JA! Vad tror du?!, svarade jag med ”�r du dum i huvudet-tonen” n�r han fr�gade mig vad jag gjorde. Det kanske bara �r d�ligt morgonhum�r.

Kaffe om tio minuter.

2 svar på ”Dimma”

  1. Kaffet kickat in �n? �r det s�kert att prata med dig? *petar p� f�rsiktigt*

    Lite allvar d�.. Du skriver roligt och bra, forts�tt s�, och ofta. Sen �r mornar bara till f�r att dj�vlas med en, s� jag tror och hoppas att inget du s�ger f�re 12 sn�ret tas p� allvar av n�gon.

  2. Fick ett sms i g�r innan jag gick och lade mig. Jag somnade, och vaknade, med ett leende.

    I dag �r det varken dimma �ver mig eller fabriken.

Kommentarer är stängda.