Sommartid. Jag brukar inte reagera mer på det än att bli glad att klockan på micron och ungen går rätt igen, vrida fram väggklockan och sedan fortsätta livet som ingenting hade hänt. Mer än de ljusare kvällarna då.
Men i år. Jag har varit trött hela veckan. Det kanske kan härledas till att 13-åringen hade högt blodsocker två nätter så jag var uppe och korrigerade, låg och väntade på att det skulle vända. Eller så har det med sommartiden att göra. Eller kombinationen av båda.
Apropå blodsockret så har det efter inledande höga värden i veckan blivit låga värden i två dagar nu trots sänkt bolus och kvoter. Det här med vårvärmen påverkar inte bara min trötthet utan även dotterns blodsocker. Hon tackade visserligen inte nej till lite chips nu för att hamna någorlunda stabilt inför natten. Chips mot utbyte för min sömn; taget!
På tal om sommartid blir det en vecka med lite kyligare väder igen. På ett sätt lite skönt, då jag inte alls har energin att ta fram våren på altanen. Det får vänta till påsk. Det och städning av bilen.