Förvandla en gillestuga

Bild från gillestuga med två sängar
Från charmlöst gästrum (med rester av magsjuka) till gigantiskt soffhäng.

Jag har en källare. Den består av en tvättstuga, med en bastu, det gamla pannrummet och utrymmet utanför där jag har… för mycket saker och en klädkammare. Och rummet som benämns gillestuga i planritningen.

En gillestuga är ett rum, vanligen i en källare, som används som ett enklare vardagsrum eller festlokal. Gillestugan räknas ofta inte in i boarean på grund av låg takhöjd och inga eller små fönster. Ordet kommer ursprungligen från fornsvenskans gildestuva, det vill säga en stuga där ett gille håller möten.
— Wikipedia

Den senare bestod av hemska, bruna vävtapeter och en mörkgrön heltäckningsmatta när vi flyttade in. Den blev snabbt ett gästrum för svärföräldrarna när de hälsade på med två sängar i ena delen och – när vi köpte ny soffa till vardagsrummet – den gamla soffan i den andra delen. Men om vi ska vara helt ärliga var det mest ett utrymme allsköns skit vi inte orkade ta hand om.

Någon gång åkte heltäckningsmattan ut och det revs det tapeter. Sedan kom en skilsmässa och rummet blev åter igen ett stort gigantiskt förråd. I takt med att barnen blev äldre blev det mer och mer osorterade barnleksaker i det som skulle föreställa en gillestuga.

Det rensades, skänktes, slängdes och till slut gick det att skönja något nytt. Det sista av tapetresterna försvann med möda och stort besvär. Väggarna och taket målades. En heltäckningsmatta köptes, lades med hjälp och sedan funderades det på hur stor soffa som egentligen är lagom. Svaret är; så mycket soffa som möjligt.

Nu är det en gillestuga. Ett ställe för barnen att hänga med kompisar. Ett ställe för gäster att övernatta lite mer värdigt. Ett ställe att överleva varma sommarnätter. Ja, det saknas en tv, tavlor på väggarna, lite textiler för att dämpa ljudet. Men vad sjutton, det går att vara här nu!

Bild från gillestuga med massor av bråte
Från skrotupplag till sovhörna.

För läsare på Mastodon behöver ni besöka inlägget för att se bilder.

Sommartid

Sommartid. Jag brukar inte reagera mer på det än att bli glad att klockan på micron och ungen går rätt igen, vrida fram väggklockan och sedan fortsätta livet som ingenting hade hänt. Mer än de ljusare kvällarna då.

Men i år. Jag har varit trött hela veckan. Det kanske kan härledas till att 13-åringen hade högt blodsocker två nätter så jag var uppe och korrigerade, låg och väntade på att det skulle vända. Eller så har det med sommartiden att göra. Eller kombinationen av båda.

Apropå  blodsockret så har det efter inledande höga värden i veckan  blivit låga värden i två dagar nu trots sänkt bolus och kvoter. Det här med vårvärmen påverkar inte bara min trötthet utan även dotterns blodsocker. Hon tackade visserligen inte nej till lite chips nu för att hamna någorlunda stabilt inför natten. Chips mot utbyte för min sömn; taget!

På tal om sommartid blir det en vecka med lite kyligare väder igen. På ett sätt lite skönt, då jag inte alls har energin att ta fram våren på altanen. Det får vänta till påsk. Det och städning av bilen.

Hans Kullin om att leva i teknikens tyranni

Hans Kullin på ett roligt och frustrerande sätt om hur tekniken bara jävlas med oss:

Häromdagen satte jag mig för att börja jobba när plötsligt min iPhone tvångsinstallerade nya IOS. Exakt samtidigt bestämde min dator sig för att uppdatera Office och någon minut senare krävde datorn en omstart för uppdateringar. Att jag kanske hade viktigare saker för mig i den stunden var inget maskinerna tänkte bry sig om. Inget man reagerar på en normal dag kanske. Men den här dagen kändes inte normal, eller så är det här bara det nya normala.  Jag fick ju iallafall några minuter för att sätta på en ny panna kaffe.

Jag drar mig tillminnes när kollegor på Fagerhult, som jag samåkte med, fick upp att Windows skulle uppdateras när de valde att stänga av datorn för dagen; ”Vänta lite, vi kan inte åka riktigt än. Min dator uppdaterar sig”.

Jag är förstås medveten om alla sätt som modern teknik har förbättrat våra liv. Men de här tillfällena när du hela tiden åter måste logga in i något företagssystem för att du varit inaktiv i 30 minuter, eller bevisa att du är en människa, det tar på krafterna.

Jag ägnar resten av dagen åt att montera en soffa, dricka kaffe och en kulturyttring senare ikväll. Tekniken får vänta ett tag.