Ingen demonstration mot vårtvätten av uppfarten

Min uppfart är lagd med stenplattor. Jag tror de kallas vit/svart marmor. De låg där när vi köpte huset 2012 och hade redan då legat i många år kan jag tänka mig. Halva uppfarten är en carport med min och grannens husväggar som stänger in den bra. Plattorna under taket var jämngrå. Vissa så skitiga att det inte gick urskilja att det var vit/svart mormor utan de såg ut en grå, slät, sten. Utanför carporten växte det mossa på många av stenarna. Framför allt de som låg i skugga under grannens lavendel om böjer sig över kanten.

Jag vet. Jag borde tvätta dessa stenar varje år för att de ska hålla sig rena och fina. Det har jag inte gjort. Med dagens – försök till – tvätt så var det antingen tredje eller fjärde gången på alla år.

De är inte lätta att tvätta. Dels för att det inte är en lutning som gör att allt vatten sakta, men säkert, rinner ut från uppfarten och ner mot brunnen på gatan. Dels för att det skvätter rejält när de är så skitiga. Och att sprutlackera grannens vardagsrumsfönster med lera är inget som gynnar grannsämjan. Tur då att jag har en terasstvätt till min högtryckstvätt (som jag ärvde efter morfar) så jag slipper den värsta stänket. Efter att ha kört med högtryck och sopat ut vatten och skit på gatan med piassavakvasten såg det som bäst hyfsat ut.

När vattnet runnit undan, allt skit som var kvar låg i en sopsäck och det det började torka upp på infarten kunde jag se att det var stenplattor och inte mossa som vissa plattor var helt belagda med. Men det kommer behövas en omgång till för att uppnå ett tillfredsställande resultat.

Om jag nu gör den här tvättrörelsen två gånger per år, kanske det går fortare, inte skvätter så mycket skit och det slipper damma så förbannat när jag sopar ihop löv som virvlar in under höst och viner.

Men; bra jobbat idag. En klapp på axeln till mig själv.