Klockan är 01:01 och Linnea har 16,0 mmol/l i blodsocker. Du som läser detta hade antagligen runt 4-5 mmol/l vid samma tid om du inte har diabetes av något slag. Eller precis ätit.
Hon sover. Det ser fridfullt ut. Vi tittar på mätaren som burrar och piper med jämna mellanrum så länge hon är över vår larmgräns.
Vi hade kunnat neka henne potatismoset på restaurangen tidigare i kväll. Bett om pasta eller kokt potatis. Båda alternativen har långsammare kolhydrater. Men hon älskar potatismos. Och det var hennes mormors födelsedag med restaurangbesök.
Jag tittade på Anna och sa; hon kommer bli skyhög. Hon nickade.
Maten kommer in. Linnea börjar äta och säger till mig; jag älskar potatismos, pappa.