Jag tillbaka. Det är december. Det är snö. Det är kallt.

Jag tillbaka. Det är december. Det är snö. Det är kallt. Jag har varit här hela tiden men har inte skrivit någonting.

Sandra, Anders och Toffe gjorde varsin lite sajt åt mig men nu har jag bestämt mig för att lägga upp något nytt. Vad det blir är inte riktigt bestämt ännu men jag tror nog att jag ska lyckas få upp något.

Jag har fortfarande inte köpt några takarmaturer till lägenheten. Det är mörkt, men mysigt. Köpte ett datumljus på julmarknaden på Hooks Herrgård så att vi kan räkna ner dagarna till jul på jobbet.

Jag har köpt en ny bil också.

Allt du velat veta om mig (men kanske inte orkat fråga om)

Okej’rå. Inte allt du vill veta. Långt i från. Men rena basic-fakta. Slätsruket och fegt. Precis som min blogg.

30 år. Snyggare än någonsin. Allvarligt. Med åldern kommer insikter och även den att det går att se skönhet i alla. Så även i mig. Spegelbilden har slutat reflektera ångest, utan ger ett leende tillbaka. Det, mina vänner, kallas mognad. Eller att ljuga för sig själv.

Tillbaka från en fotskada. Från motionslöpare till triathlet-wannabe. Från plaskande hundsim till crawl med våtdräkt. Med sikte mot tävlingspremiär 2009 och Ironman-distansen 2010. Eller 2011. Eller lagom till 40-års krisen.

Fortfarande naivt drömmande om kärleken. Den stora. Den djupa, innnerliga. Den som stör, får mig ur balans och river mina murar. Den jag litar på. Blint. Den som ger gåshus, som förlåter, kompromissar, skänker trygghet och nya perspektiv. Den livslånga.

Jag har antagligen missat den. Flera gånger om.

Bor i Jönköping. Centralt och billigt. 60 kvadrat där den öppna spisen är det bästa. Längtar ibland efter en större stad, ibland efter landet. Men mest nya tapeter och tavlor på väggarna.

Står webmaster i anställningskontraktet och det funkar. Projektleder, redigerar nyheter och är ett internt orakel i onlinefrågor. Kör Mac. Bär slips och gör det bästa fredagsfikat.

Har skrivit någon slags webbdagbok sedan 1999. Eller ännu tidigare, men de inläggen är borta. Varför vet jag inte, men jag har funderat på det. Älskar kommunikation via text. Mejl, tjatt, sms eller klassiskt kärleksbrev på papper spelar mindre roll. Eller en blogg. Men det talade ordet går inte av för hackor det heller.

Är fostrad att inte använda de glada gubbarna (smiley) vilket skapar många roliga missuppfattningar. Men att kunna avläsa sinnesstämingar, ironi och skämt i ett sms utan smileys är en skön känsla. Jag framstår lite konstig, känner jag.

Den här bloggen fanns från början på christian.snowracer.net, blev sedan en del av tvåsamheten malinochristian.nu men är sedan flera år solo under snowracer.se. Om du rotar i arkivet, finns alltså bloggningar från Malin skrivna under tvåsamhetstiden.

Den som frågar får svar. Jag nås på christian@snowracer.se

Uppdateras sällan. Senast 6 november 2008.