Knäförbannelsen fortsätter

Mitt knä har inte blivit bättre sedan sjukgymnasten sa att det var artros. Det har en ständig svullnad på ovansidan och det spelar ingen roll vilka antiinflammatoriska piller de ger mig. Det är återkommande bakercystor, stelhet, smärta och en krypande känsla i lårmuskeln. Samt instabiliteten p.g.a försämrad muskulatur.

I somras påbörjade jag träning med en ny sjukgymnast. Vi körde på i åtta veckor utan något vidare positivt resultat. Lite bättre förbindelse mellan lår och knä men i övrigt ingenting att glädjas över. Lite uppgiven bad han mig gå till vårdcentralen och får en bedömning med orden; “Det är nog dags för en kortisonspruta”.

Sjukgymnasten på vårdcentralen tyckte inte riktigt att knät ”beter sig som artros” men att noteringar från artroskopin från 2015, när de fixade till min menisk, säger att det är påverkan på brosket. Nåväl. I ett försök till framgång tog han bort styrketräningen för att minska svullnaden. Jag hade kvar tåhävningar, knästäckningar och knäextensioner. Samt en remiss till ortopeden för vidare bedömning.

Svullnaden minskade inte den här gången heller. Föga förvånande. Ett bit in på nya året fick jag träffa ortopeden som gjorde bedömning utifrån undersökning, anteckniingar från 2015 samt den belastningsröntgen jag gjort. Jag är för ung och bra för att få en ny knäled men att det inte kan lämnas som det här.

Hon initierade en tre-stegs-plan; nya, mer riktigade piller, mot artros för att se effekt på svullnad och smärta. En kortisonspruta och, som sista steg, en MR.

Efter sju veckor på pillren är det ingen skillnad i svullnaden. Mer ett bakslag i form av en bakercysta och mer smärta och stelhet utan att knät varit belastat.

Nu är det dags för steg två i planen. Att få en kortisonspruta på vårdcentralen. Har vi framgång ska svullnaden gå ner och jag kan få någon månad med rörlighet och möjlighet att träna upp musklerna runt knät ifnör att effekten från sprutan klingar av. Och då ska – förhoppningsvis – svullnaden, stelheten och smärtan inte komma tillbaka med samma kraft.

Jag önskar mig all lycka och välgång i detta.

2 svar på ”Knäförbannelsen fortsätter”

    1. Jag hoppar på det. Kortisionspruta är inbokat om två veckor.

Kommentarer är stängda.